Interoperabilitetsförordningen – Nya krav och möjligheter för Sverige

EU kopplar samman digitala system för effektivare offentlig sektor

Hur skulle offentlig sektor se ut om all data flödade fritt mellan myndigheter och företag – utan byråkratiska hinder och tekniska problem? Interoperabilitetsförordningen är EU:s stora satsning för att koppla samman digitala system över hela unionen. Men vad innebär det i praktiken, och hur påverkas Sverige?

EU:s interoperabilitetsförordning syftar till att förbättra datadelning och digital samverkan mellan myndigheter i hela Europa. För Sverige innebär det stora förändringar, där Myndigheten för digital förvaltning (Digg) har en nyckelroll i att driva utvecklingen. Genom initiativ som Ena och Ramverket för digital samverkan ska svenska myndigheter bli mer enhetliga i sin hantering av digitala tjänster. Trots stora möjligheter finns det också utmaningar – från tekniska hinder till juridiska frågor och behovet av en tydligare nationell styrning.

Viktiga insikter:

• EU:s interoperabilitetsförordning syftar till att förenkla datadelning och digital samverkan mellan myndigheter i hela Europa.

• Svenska initiativ som Ena och Ramverket för digital samverkan spelar en nyckelroll i anpassningen till EU:s krav, med Digg som central aktör.

• Tekniska utmaningar som äldre IT-system och bristande standardisering försvårar implementationen, men lösningar som REST API och FHIR kan modernisera infrastrukturen.

• Juridiska och organisatoriska hinder gör att interoperabilitet kräver tydligare styrning och samverkan mellan statliga och kommunala myndigheter.

• Öppen källkod och standardiserade API:er är avgörande för att skapa en säker, flexibel och långsiktigt hållbar digital infrastruktur.

• AI och automatisering kan förstärka interoperabilitet genom att effektivisera databehandling och öka säkerheten vid informationsutbyte.

Offentlig upphandling står för nästan en femtedel av EU:s BNP, vilket understryker vikten av interoperabilitetsförordningen (Interoperable Europe Act), som presenterades av EU-kommissionen i november 2022. Målet är att förbättra digital samverkan mellan medlemsstaternas offentliga sektorer genom en gemensam ram för datadelning och teknisk standardisering.

Enligt EU-kommissionens analyser kan förbättrad interoperabilitet i offentlig sektor leda till stora effektivitetsvinster. Upp till 24 miljoner arbetstimmar kan sparas årligen, vilket motsvarar en kostnadsbesparing på cirka 543 miljoner euro. På näringslivssidan är potentialen ännu större – en fullskalig implementering av interoperabla lösningar beräknas kunna spara företag hela 30 miljarder timmar, motsvarande 568 miljarder euro per år.

För att stödja detta initiativ investerar EU cirka 130 miljoner euro mellan 2023 och 2027 genom Digital Europe-programmet. Denna satsning förväntas leda till en BNP-ökning på 0,4 procent genom effektivare digitala tjänster inom den offentliga sektorn och bättre möjligheter för näringslivet att dra nytta av standardiserade dataflöden.

“Interoperabilitet handlar inte bara om teknik – det är grunden för en fungerande digital offentlig sektor.”

Interoperabilitetsförordningen innebär också en ny styrningsmodell för offentlig datadelning och öppna data, utvecklad i samarbete mellan medlemsstaterna och EU:s institutioner. Genom att skapa en gemensam infrastruktur för datadrivet beslutsfattande syftar förordningen till att minska administrativa hinder, öka transparensen och främja innovation inom EU:s digitala ekosystem.

Den nya EU-förordningen ställer krav på hur organisationer hanterar data och digitala processer. Effektiv datadelning och AI-drivna lösningar spelar en avgörande roll i att skapa smartare, mer automatiserade arbetsflöden.

Vill du förstå hur AI kan användas för att hantera och analysera stora mängder data inom offentlig sektor? AIUC erbjuder kurser och skräddarsydda utbildningar som ger praktiska kunskaper i AI och digitalisering.

För att uppnå en effektiv digital infrastruktur krävs en tydlig ram för interoperabilitet. EU:s nya förordning bygger på fyra huvudprinciper som säkerställer att data kan delas smidigt och säkert över organisationsgränser.

Grundläggande krav för interoperabilitet

Fyra principer säkerställer sömlös datadelning i offentlig sektor

Den nya interoperabilitetsförordningen ställer omfattande krav på tekniska standarder, datadelning och säkerhet inom EU:s offentliga sektor. Målet är att skapa en enhetlig digital infrastruktur där information kan flöda smidigt mellan myndigheter i olika medlemsländer.

EU:s fyra huvudområden för interoperabilitet

Interoperabilitetsförordningen bygger på fyra huvudområden som är centrala för att möjliggöra effektivt informationsutbyte och samarbete mellan medlemsstaternas offentliga sektorer:

1. Rättslig interoperabilitet: Säkerställer att lagar och regler harmoniseras mellan medlemsländer för att möjliggöra informationsutbyte utan juridiska hinder.

2. Organisatorisk interoperabilitet: Fokuserar på att samordna processer och arbetsflöden mellan olika organisationer och sektorer för att underlätta gränsöverskridande samarbete.

3. Semantisk interoperabilitet: Ser till att data som utbyts mellan system är förståelig och meningsfull genom gemensamma definitioner och standarder.

4. Teknisk interoperabilitet: Innebär användning av kompatibla tekniska lösningar, såsom gemensamma specifikationer, standarder och plattformar, för att säkerställa smidigt datautbyte mellan IT-system.

Säkerhetskrav för datadelning

Säkerhetsaspekten är en central del av interoperabilitetsförordningen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har fått i uppdrag att ta fram riktlinjer för enhetliga skyddsnivåer vid datadelning inom offentlig sektor.

Säkerhetskraven omfattar även skydd av personuppgifter i enlighet med GDPR (EU 2016/679) och förordningen om dataskydd för EU-institutioner (EU 2018/1725). Samtidigt uppmuntras interoperabilitetslösningar att använda öppen källkod och öppna data för att öka transparensen och säkerheten.

Den svenska offentliga sektorn står därmed inför en omfattande omställning där både teknik, säkerhet och juridik behöver anpassas till de nya EU-kraven.

Vad innebär interoperabilitetsförordningen för din organisation?

AI och datadelning blir en allt större del av offentlig sektor. Vi hjälper kommuner, myndigheter och företag att förstå förändringarna och hur AI kan användas för att arbeta mer effektivt.

Läs mer om våra konsulttjänster

Artikeln fortsätter nedan

Svenska myndigheters anpassning till interoperabilitetsförordningen

För att uppfylla EU:s krav på interoperabilitet måste svenska myndigheter anpassa sina digitala system och arbetssätt. Myndigheten för digital förvaltning (Digg) har en central roll i att driva denna utveckling genom att samordna, styra och utfärda föreskrifter för interoperabilitet i offentlig sektor.

1. Ena – Sveriges digitala infrastruktur

Ena är Sveriges gemensamma digitala infrastruktur, utvecklad av Myndigheten för digital förvaltning (Digg) för att förbättra informationsutbyte och digital samverkan mellan myndigheter, regioner och kommuner.

Genom standardiserade tekniska lösningar och gemensamma ramverk möjliggör Ena säkrare och effektivare digitala tjänster i offentlig sektor. Den innehåller bland annat byggblock som e-legitimation, digital post och ombudshantering, samt grunddatadomäner för delning av persondata, företagsdata och hälsodata.

“En gemensam digital infrastruktur är nyckeln till innovation och effektivitet.”

Digg leder arbetet i samarbete med tolv myndigheter, och en strategisk färdplan för Ena fram till 2030 fokuserar på att stärka digitalisering, innovation och automatisering. Ena blir därmed en central del i Sveriges anpassning till EU:s interoperabilitetsförordning och en mer sammanhållen offentlig sektor.

2. Ramverket för digital samverkan – Vägen till effektiv datadelning

Ramverket för digital samverkan är ett nationellt ramverk som utvecklats av Myndigheten för digital förvaltning (Digg) för att stödja offentlig sektor i att dela information och samverka digitalt. Det bygger på EU:s European Interoperability Framework (EIF) men är anpassat till svenska behov och regelverk.

Ramverket ger vägledning för hur myndigheter, kommuner och regioner kan samverka mer effektivt genom gemensamma principer och tekniska standarder. Fokus ligger på att säkerställa att digitala lösningar fungerar sömlöst över organisationsgränser, samtidigt som innovation och transparens främjas.

Det omfattar sex huvudområden:

1. Juridik: Ser till att datadelning sker i enlighet med lagstiftning.

2. Verksamhetsstyrning: Effektiviserar arbetsprocesser och samverkan.

3. Information: Säkerställer att data kan förstås och tolkas enhetligt.

4. Teknik: Definierar standarder och tekniska lösningar.

5. Säkerhet: Skyddar data och informationsflöden.

6. Styrning: Samordnar digitaliseringen på nationell nivå.

Ramverket fungerar som en gemensam grund för hela den offentliga sektorn och gör det enklare att möta EU:s krav på interoperabilitet. Det stärker också möjligheten till datadriven innovation och förbättrad service för både medborgare och företag.

3. Reglering och styrning – Digg:s roll i interoperabilitet

För att säkerställa en enhetlig implementering av interoperabilitetsförordningen har Myndigheten för digital förvaltning (Digg) fått mandat att styra och samordna datadelning inom svensk offentlig sektor. Digg utfärdar föreskrifter för nationella interoperabilitetslösningar och ansvarar för att säkerställa att svenska system är kompatibla med EU:s ramverk.

Samtidigt pågår lagstiftningsarbete för att anpassa svensk rätt till interoperabilitetsförordningen. Regeringen har föreslagit en ny lag om interoperabilitet vid datadelning, med målet att skapa en fullt interoperabel offentlig sektor senast 2030. Lagändringarna syftar till att möjliggöra:

• Användning av EU:s gemensamma identitetsdatabas CIR.

• Skärpta krav på säker och effektiv datadelning mellan myndigheter och externa aktörer.

• Ökad samverkan mellan statliga och kommunala myndigheter.

Digg kommer att spela en avgörande roll i att implementera och övervaka dessa förändringar, där styrning och efterlevnad blir centrala frågor framöver.

4. Implementeringen – Utmaningar och möjligheter

mplementeringen av interoperabilitetsförordningen innebär stora förändringar för svenska myndigheter. En mer samverkande offentlig sektor kan minska administrativa bördor, förbättra säkerhet och öka transparens genom öppen data. Samtidigt finns flera utmaningar att hantera:

• Tekniska och organisatoriska anpassningar: Många svenska myndigheter behöver uppdatera sina system och förändra arbetsprocesser för att möta nya interoperabilitetskrav.

• Hög initial investeringskostnad: Digital infrastruktur, utbildning och anpassning av befintliga IT-system kräver resurser.

• Samordningsbehov: Sverige ligger efter andra nordiska länder i sektorsövergripande interoperabilitet, vilket ställer krav på en tydligare nationell strategi.

Trots dessa utmaningar är interoperabilitetsförordningen en möjlighet att effektivisera offentlig sektor och stärka Sveriges digitala infrastruktur. Med rätt implementering kan den bidra till en modern och mer samverkande offentlig förvaltning.

Öppen källkod och datadelning – En nyckel till digital samverkan

Standardiserade system och öppen källkod möjliggör säker datadelning

Öppen källkod spelar en central roll i EU:s strategi för digital infrastruktur och interoperabilitet. Genom att använda och bidra till öppen källkod kan offentlig sektor minska beroendet av proprietära lösningar och främja innovation.

Enligt EU-kommissionen kan en 10-procentig ökning av bidrag till öppen källkodsutveckling leda till en BNP-ökning på 0,4–0,6 % inom EU. Det visar på den ekonomiska potentialen av öppna standarder och samverkan kring gemensamma digitala lösningar.

Val av licensmodeller för offentlig sektor

För att säkerställa att öppen källkod används på ett enhetligt sätt inom offentlig sektor har Myndigheten för digital förvaltning (Digg) tagit fram riktlinjer för val av licensmodeller. Följande licenser rekommenderas beroende på projektets karaktär:

• EUPL 1.2, GPL-3.0 eller AGPL-3.0: För plattformar och infrastruktur där källkoden ska förbli öppen och tillgänglig för alla.

• MIT och Apache License 2.0: För projekt där vidareutveckling kan ske både som öppen och sluten programvara.

EUPL (European Union Public License) är den enda programvarulicensen som är juridiskt bindande på svenska och flera andra EU-språk. Däremot måste myndigheter som bidrar till befintliga öppen källkodsprojekt acceptera de licensval som redan är fastställda enligt Open Source Initiative.

API-specifikationer – Grunden för interoperabilitet

För att säkerställa enhetliga och säkra informationsflöden inom offentlig sektor har Myndigheten för digital förvaltning (Digg) utvecklat nationella riktlinjer för API:er. Dessa standarder gör det enklare för myndigheter att integrera sina system och dela data på ett effektivt sätt.

Digg har tagit fram en nationell REST API-profil, framtagen i samarbete med myndigheter som Bolagsverket och Arbetsförmedlingen. Profilen ger riktlinjer för API-utveckling och innehåller krav på säkerhet, autentisering och kryptering, inklusive stöd för OAuth 2.0.

“Välstrukturerade API:er skapar en mer sammanhållen offentlig digital infrastruktur.”

För att underlätta hantering av API:er erbjuder Digg även API Playbook, en vägledning som hjälper offentliga aktörer att skapa interoperabla lösningar och minska utvecklingskostnader.

Den nationella API-katalogen samlar och publicerar API:er från offentliga organisationer för att öka tillgänglighet och effektivitet. Plattformen stöder metadatahantering och förenklar uppdateringar och distribution av API:er.

Med dessa initiativ skapar Digg en sammanhållen digital infrastruktur där API:er fungerar sömlöst mellan myndigheter och organisationer.

Säkerhet och transparens med öppen källkod

Öppen källkod är en central del av Myndigheten för digital förvaltnings (Digg) strategi för att stärka säkerhet, transparens och innovation inom offentlig sektor. Genom att göra källkod tillgänglig för granskning kan säkerhetsbrister identifieras och åtgärdas snabbare, vilket minskar risken för dolda sårbarheter.

För att garantera säkerheten kräver Digg att myndigheter genomför systematiska säkerhetsbedömningar av öppen programvara innan den tas i bruk. Detta inkluderar kodgranskning, riskhantering vid användning av externa bibliotek och borttagning av känslig information innan publicering. Dessutom rekommenderas öppna licenser som EUPL, MIT och Apache för att möjliggöra återanvändning och vidareutveckling av offentlig programvara.

“Insyn i koden innebär insyn i säkerheten.”

Transparens är en annan nyckelfaktor. Digg förespråkar att källkod, dokumentation och ärendehanteringssystem ska vara publikt tillgängliga under utvecklingsprocessen. Genom att publicera projekt på öppna plattformar som GitHub skapas en mer tillförlitlig och samarbetsdriven digital infrastruktur.

Öppen källkod ger också långsiktiga fördelar genom att minska beroendet av proprietära lösningar och främja innovation. Genom att dela och återanvända digitala tjänster kan myndigheter effektivisera sin utveckling och skapa bättre digitala lösningar för både medborgare och organisationer.

Utmaningar och lösningar för interoperabilitet i Sverige

Sverige moderniserar sina system för en mer effektiv offentlig sektor

Interoperabilitet är en nyckelfråga för att effektivisera datadelning och digital samverkan inom den svenska offentliga sektorn. Sverige har en nationell strategi genom DIGG:s arbete med Ena och Ramverket för digital samverkan, men det finns fortfarande utmaningar i att säkerställa att strategin blir tillräckligt styrande och enhetligt implementerad över hela offentlig sektor.

Utmaningar

1. Teknisk fragmentering: Många myndigheter använder äldre tekniker som SOAP, vilket gör det svårt att hitta kompetens och integrera med modern teknik som REST och FHIR. Bristen på standardiserade API:er och strukturerade dataformat försvårar automatiserad datadelning.

2. Bristande enhetlig styrning: Trots att Sverige har en nationell strategi för interoperabilitet genom DIGG, har det tidigare saknats obligatorisk styrning som säkerställer att alla myndigheter, kommuner och regioner implementerar samma lösningar. Detta leder till sektorsspecifika system och ineffektiv datadelning.

3. Juridiska hinder: Oklara regler kring dataskydd, äganderätt och ansvar vid datadelning skapar osäkerhet hos myndigheter och externa aktörer. Nuvarande lagstiftning är inte fullt anpassad för att stödja interoperabilitet på nationell nivå, vilket kan försvåra samverkan.

4. Datahantering och kvalitet: Olikartad hantering av data mellan myndigheter kräver manuell hantering, vilket leder till sämre datakvalitet, spårbarhet och effektivitet. Semantiska skillnader mellan olika system gör det svårt att dela data med bibehållen mening.

5. Resursbegränsningar: Många offentliga aktörer saknar teknisk kompetens och ekonomiska resurser för att implementera interoperabla lösningar. Mindre myndigheter och kommuner kan ha svårare att anpassa sig till nya krav än större statliga aktörer.

Lösningar

1. Modernisering av tekniska plattformar: Införa moderna standarder som FHIR och REST API:er för att ersätta äldre teknologier som SOAP, vilket redan sker i vissa regioner. DIGG:s Ramverk för digital samverkan fungerar som riktlinje för teknisk utveckling och standardisering.

2. Tydligare nationell styrning: DIGG:s roll i att styra och samordna interoperabilitet kan stärkas, så att fler offentliga aktörer följer samma ramverk och lösningar. På längre sikt kan en lag om offentlig förvaltnings interoperabilitet ge en mer enhetlig styrning av datadelning inom offentlig sektor.

3. Juridisk tydlighet: Utveckla tydligare riktlinjer kring dataskydd, säkerhet och äganderätt kopplat till interoperabilitet. Anpassa regelverk som GDPR och offentlighetsprincipen så att de stöder snarare än hindrar datadelning.

4. Förbättrad datahantering: Implementera semantiska standarder som säkerställer att data är konsekvent strukturerad och begriplig mellan olika system. Regelbundna valideringar av datakvalitet kan minska behovet av manuell hantering.

5. Kapacitetsutveckling och resurser: Investera i utbildningsprogram för offentlig sektor inom digitalisering och interoperabilitet. Tilldela mer resurser till mindre aktörer för att stödja deras övergång till interoperabla lösningar.

Sammanfattning

Sverige har en nationell strategi för interoperabilitet genom DIGG:s arbete med Ena och Ramverket för digital samverkan, men utmaningar kvarstår i att säkerställa en enhetlig och styrande implementering. Lösningar inkluderar modernisering av teknik, stärkt nationell styrning, juridisk tydlighet, förbättrad datahantering samt investeringar i kompetensutveckling och resurser. DIGG:s arbete med interoperabilitetsramverket spelar en avgörande roll i att skapa en mer sammanhållen och effektiv offentlig sektor.

Slutsats

Interoperabilitetsförordningen är en viktig del av EU:s strategi för att skapa en mer sammankopplad och effektiv digital förvaltning. Genom att möjliggöra smidigare informationsutbyte kan förordningen spara betydande resurser – upp till 24 miljoner arbetstimmar årligen för offentlig sektor och 30 miljarder timmar för företag.

För svenska myndigheter innebär detta omfattande förändringar som kräver teknisk modernisering och enhetliga datadelningsprinciper. DIGG:s ramverk och initiativ, inklusive Ena och Ramverket för digital samverkan, ger riktlinjer för hur Sverige ska anpassa sig till de nya kraven.

“Framtidens offentliga sektor bygger på smart datahantering och samverkan.”

Samtidigt är säkerhet och transparens avgörande. En balanserad implementering måste säkerställa att digital samverkan inte kompromissar känslig information, vilket gör öppen källkod och standardiserade säkerhetsrutiner centrala i processen.

Sammanfattningsvis är interoperabilitetsförordningen en möjlighet att skapa en mer effektiv och enhetlig offentlig sektor, både i Sverige och inom EU. För att uppnå detta krävs fortsatt samarbete mellan myndigheter, tydliga styrningsprinciper och en kombination av teknisk innovation och robusta säkerhetslösningar.

Interoperabilitet handlar inte bara om lagstiftning – det påverkar hur vi hanterar data, effektiviserar processer och skapar framtidens digitala arbetsplatser. Genom att förstå AI och automatisering kan din organisation ligga steget före och anpassa sig till de nya reglerna.

Interoperabilitetsförordningen ställer nya krav på hur data delas och används i offentlig sektor, men den skapar också möjligheter att arbeta mer effektivt och fatta bättre beslut.

På AIUC erbjuder vi kurser och rådgivning för att hjälpa organisationer att förstå AI och digitalisering på ett praktiskt sätt. Vi anpassar utbildningar efter era behov och visar hur AI kan användas för att hantera stora datamängder, förbättra informationsflöden och förenkla administrativa processer.

Vill du veta mer? Kontakta oss för att hitta en kurs eller en lösning som passar din organisation.

Om författaren

Andreas Olsson är initiativtagare till AI Utbildningscentrum och intresserar sig för hur AI och digitala regelverk påverkar företag, offentlig sektor och innovation. Han följer utvecklingen av AI-lagstiftning och dess praktiska implikationer för organisationer i Sverige.

Vanliga frågor (FAQs):

• Vad är interoperabilitetsförordningen och varför är den viktig?

  Interoperabilitetsförordningen är en EU-lagstiftning som syftar till att förbättra digital samverkan mellan offentliga aktörer i hela Europa. Den fastställer krav på tekniska standarder, datadelning och säkerhet för att skapa en enhetlig digital infrastruktur. För Sverige innebär detta effektivare informationsutbyte, minskad administration och ökad innovation inom offentlig sektor.

• Hur påverkar interoperabilitetsförordningen svenska myndigheter?

  Svenska myndigheter måste anpassa sina system och processer för att uppfylla de nya kraven. Myndigheten för digital förvaltning (Digg) ansvarar för att samordna arbetet genom initiativ som Ena och Ramverket för digital samverkan. Det innebär förändringar inom teknik, juridik och styrning, samt en ökad satsning på säker och standardiserad datadelning.

• Vilka tekniska standarder är viktiga för interoperabilitet?

  För att möjliggöra sömlös datadelning används standarder som REST API, FHIR (för hälsodata) och öppna standarder för semantisk interoperabilitet. Dessutom betonas vikten av att använda öppen källkod och gemensamma säkerhetsprotokoll för att skapa långsiktigt hållbara lösningar.

• Vilka utmaningar finns vid implementeringen?

  Många myndigheter använder äldre IT-system som inte är byggda för modern datadelning. Dessutom kräver implementeringen tydligare styrning, juridisk anpassning och kompetensutveckling inom digitalisering. En annan utmaning är att skapa en balans mellan säkerhet och tillgänglighet, särskilt vid hantering av känsliga data.

• Hur kan AI hjälpa organisationer att anpassa sig till interoperabilitetsförordningen?

  AI kan effektivisera databehandling, identifiera mönster i informationsflöden och automatisera delar av datadelningen mellan myndigheter och organisationer. Vill du förstå hur AI kan användas för att förbättra digital samverkan och datadrivna beslut? AIUC erbjuder skräddarsydda kurser för offentliga och privata aktörer som vill ligga steget före i den digitala utvecklingen. Kontakta oss för att diskutera en kurs anpassad efter era behov.